|
Från Hagmans konditori
Jan Rippe: Per Fritzell
Anders Eriksson: Jan Rippe
Per Fritzell: Knut Agnred
Knut Agnred: Anders Eriksson
Jan Rippe:
Vad vemodigt.
Anders Eriksson:
Ja vad synd om fru Hagman.
Per Fritzell:
Man vet vad man har men inte förrän båset är tomt vet man vad man har haft.
Anders Eriksson:
Och var haren har sin gång.
Per Fritzell:
Ja just det.
Knut Agnred:
Ja allting har en ände och korven ska ha sitt.
Jan Rippe:
När nöden är som störst är storken borta.
Anders Eriksson:
Ja. Och smaken är som baken och aldrig mötas de två.
Per Fritzell:
Så tänkvärt.
Anders Eriksson:
Ja.
Jan Rippe:
Vad har framtiden i sitt sköte egentligen?
Anders Eriksson:
Ja, det kan man fråga sig.
Per Fritzell:
Varför säger man så?
Jan Rippe:
Vad då?
Per Fritzell:
Att framtiden har ett sköte. Hur vet man det?
Knut Agnred:
Man kan ju alltid hoppas.
Per Fritzell:
Jaja.
Anders Eriksson:
Det var värst vad vi blev djupsinniga.
Jan Rippe:
Ja men det kanske inte är så konstigt.
Anders Eriksson:
Nej.
Knut Agnred:
Det är ur ungdomens djup vår framtid skall byggas.
Per Fritzell:
Vem har sagt det?
Knut Agnred:
Knut Agnred, det vill säga jag.